Djupt inne i en mörk skog
fann jag en stig
Med ett barns förundransrunda ögon
vandrade jag den
med en slät sten
i min knutna näve

Timme efter timme
minut efter minut
sekund efter sekund

vandrade jag

Outtröttligt

som man bara gör när man är liten


Där fann jag en plats
där frid rådde
och fåglar sjöng

En vacker plats
där jag skrattade
och speglarna inte ljög


Det var en förunderlig plats
där svarta kulörer
rann ut i sanden
och glittrande regnbågar
sträckte sig över himlen


En vacker dag
under sockervaddsmolnen
spräckte en mörk skepnad
siluetten av en soluppgång

Med ett skratt
tog jag dess hand i min
utan att veta

nej, jag kunde inte veta

Aldrig att jag såg mig om över axeln
efter mina drömmar
och jag kom aldrig tillbaka



Jag minns ibland
när jag sluter ögonen
precis innan mörkret
slår över mig
i sina stormvågor

Jag minns
att djupt inne i skogen

fanns en plats
där frid rådde
och fåglarna sjöng

En vacker plats
där barnen skrattade
och speglarna inte ljög


En förunderlig plats
där lögner rann ut i sanden
och glittrande tårar
kom av skratt
inte från molnen



Ibland sluter jag ögonen
och minns
att jag saknar
känslan av den lena, svarta stenen
mot min kind