går mångas

tankar till de

som inget har.

De som

ensamheten

lider.

Varför

blir det så?

Ensamheten

finns ju både

före och efter

julens dagar.

Och svälten

finns lite över

allt, alla dagar.

Varför

tänka mera nu

än förr och sen?

Är inte ensamhet

och svält densamma

alla dagar?