Världen tystnar långsamt
Utanför mitt fönster
Leker skuggorna i ljuset
Dansar vid det disiga skenet
Som alltid förr

När månen står
På himlen
Är stjärnorna
Bara bifigurer
I den svarta oändligheten

Jag ler
För det kommer aldrig vara annorlunda
Världen kommer alltid spela samma skådespel
Vad som än händer

En klen tröst...
... Men en tröst likväl.