Jag är så tanklöst borta, när jag förstår poängen.

När jag inser vad du menar så känner jag mig som tagen på sängen, men.

Jag borde inte vara det när man ser tillbaka,
alla huvudlinjer,
dem är ju raka och direkta.

När jag träffar dom nya så ser jag dem som perfekta,
det är ju så ni är, för mig, mina kära.

Göm er bakom mig så skriker jag till världen,
ekot genom tiderna,
det är ni som bär mig.

Luta er mot min axel, det får ni göra,
att jag har lutat mig mot någon annan,

det har ni aldrig fått höra, det är sådan jag är, förlåt.