Hon luktade ensamhet lång väg

biologisk ensamhet

hon luktade hunger

sjuklig hunger

hon stank ångest

medfödd ångest

Låt tiden gå snabbt

skruva fram alla klockor

alla människor ser ut som dockor

finns inga levande kvar

allt har en början och ett slut

Luften runt henne var redan upptagen av skräck

ingen kunde andas i hennes närhet

syret var slut

Jag höll av henne för mycket

för att tycka synd om henne