Publicerad 2009-01-21 17:24 av Miss Mod




Han ensam, är ett stim av fiskar

  

Som hoppar och förföljer varandra,

inuti hennes mage.

 

När han ser henne,

upphör folkmorden,

vårens sav stiger i deras ådror.

 

Jordens drottning,

endast iklädd ett,

halsband av örter.

 

Varje ben i hennes skelett,

har satts på plats.

 

Varje ben i hans skelett,

har satts på plats.

 

Jordens drottning,

med ett armband av örter.

 

I slottsskogen bygger,

vilsegågna barn kojor bland träden.

 

Ovanför deras huvud börjar världens guld vända ned,

snart är det skymmning.

 

Desperat skymning.

 

 

 

 

Han tog med sig en del,

när han gick....

det sista hundskallet i dalen

doften av nyslaget hö

vattnet från en underjordisk flod.

 

 

Liv.......

 

 

 

Somnade badandes av svett,

efter den outhärdliga ansträngningen.

 

 

 

Ber till kvinnan som,

håller,

käftarna på lejon öppna.

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Miss Mod med Poeter.se id #25938 innehar upphovsrätten