I.


det är en märklig dimma
du hamnat i


de gamla sanningarna
går upp igen:

"du kan bli något, det är inte försent"

de gamla gudarna
ger sig till känna:

bladen som skiftar färg, himlen som spyr regn
blodet som kommer och går
under marken, mellan tandrader, blygdläppar










II.


röker en joint
en svag

fem armhävningar

kollar mobiltelefonen

går till hökarängen, köper nikotin & socker


hemma igen
teven pratar med sig själv


röker en joint
en stark

tar två imovan

dricker en monster ripper


nynnar planlöst


gör fem armhävningar, svimmar nästan


kryper ner i sängen

tittar på tavlan

sjunger högt för mig själv


går ut igen (mörkret har kommit)

går in igen

känner mig paranoid

står vid
persiennerna

öppna
slutna
öppna
slutna

himlen är svart


röker en joint
ganska svag


mår lite illa


äter

fyller mig själv


försöker masturbera, misslyckas
tömma mig själv


byter kanal
en film
som inte handlar om något



går på toaletten
kräks inte (men nästan)



pratar med rolig röst

härmar någon som gör något
på teven






gråter litegrann








III.


penna och papper
blyerts över vitt ark
du skriver hur det känns
det vita arket förstår inte
du trycker hårdare med spetsen
arket spricker
och du hör dig själv:

som under havsytan
långt
långt borta
från dig själv











IV.


den tjocka
trögflytande
floden
väntar

under ditt
tunna vita skinn


gud ge mig
piller

cigarettpapper

rakblad

nycklar

















V.


jag lyssnar
till hår
som växer;


jag håller tidens hand

leder den
genom kroppens förfall