Hon klädde av sig sin mantel av sorg
i afton ,hon steg ur den tunga dräkten
hon lämnade tårarna kvar likt pärlor
Tårarna jag aldrig såg de grät hon ändå
tårarna som sved och brände
som aldrig förlöstes

Hon klädde av sig sin mantel av sorg
i afton ,hon steg ur den tunga dräkten
för att möta soluppgångens famn
för att födas sorgelös
en gång

för dig-