Publicerad 2009-02-01 15:17 av Miss Mod




Tills hon vaknade ur sitt ide

 

 

 

 

kände en vrede

över det som sagts

 

 

som sen

ingen kändes vid

som hon blev lämnad ensam med

 

vreden som hon

kapslat in

i alla dessa år

väckte henne om nätterna

skrek och ropade på henne

 

tills hon

 

 

vaknade ur sitt ide

och ruskade på sig

 

sträckte sig mot februarisolen

 

bara en hand att hålla i

 

hoppets brunn

hur djup är den

 

en ilska och en vredgad längtan

stoppade om henne om kvällarna

 

tills hon

 

vaknade ur sitt ide

och ruskade på sig….

 

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Miss Mod med Poeter.se id #25938 innehar upphovsrätten