Publicerad 2009-02-03 00:19 av _Asynja_

Hur kan folk igentligen vara glada när det faktiskt är en ganska meningslös resa mot döden, det här som dom kallar livet och som dom tycks uppskatta så gräsligt mycket...?!


Pitch Black




Förr kunde jag andas
utan att knivarna
skar milsdjupa hål
genom bröstet

Nu finns blottade muskler
blåsvart ångest och
mörkrätt blod
Som utfyllnad där hjärtat skulle ha suttit




Kom nära igen och jag
går sönder





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren _Asynja_ med Poeter.se id #25364 innehar upphovsrätten