Varför sa alltid kvinnorna – Jahaja?

när väggarna jämrade sig?

Luften var tjock av,

alla försörjningsdugliga mammor,

med anlagd blekhet,

och medveten frånvaro.

Naturliga förlorare,

längtade efter befriade fosterländer,

hysta känslor,

och pigga kassörskor.

Ekonomiska pennor,

ansvarsfulla unioner,

vill inte ta avsked,

av orättvisorna,

som vandrar på gatorna.

Korta ögonblick,

vill utrota samhällsklasserna,

korta ögonblick,

springer snabbt förbi.

De upprättgående,

står inte för sina ord.

Mammorna såg rådvilla,

på varandra.

Plötsligt började,

dom gråta…

Sen plötsligt började,

dom skratta……….hejdlöst

Jahaja!!