kommer mardrömmarna

på dagen,

och tar över.

Ögonvitorna lyser.

Tryck över bröstet.

Blodet bultar i huvudet.

Hjärtat slår hejdlöst,

omkring sig.

Orden försvinner,

det går inte att tala.

Klamrar sig fast vid kala väggar,

som klamrar sig fast,

vid de bärande stommarna.

Galenskapen går vidare…

angreppet börjar avta.

Angreppet är över,

rösten knyter upp sig,

hesa stötar går att urskilja,

i ombonade februarikvällar.