- Varför är mitt liv så här? Varför ska jag bo här och där? Jag saknar min pappa på kvällen. Han borde vara där varje dag.
Och hos pappa saknar jag min mamma. Varför ska jag ha det så här? Vad är det egentligen för mening med alltihop? Ja, hela livet alltså. ska man bo här och där och inte veta hur framtiden ska bli? Nej, ingen har det så hemskt som jag.
-Du kan ju skriva om det. sa jag.
- Hur då undrade hon.
-Ja du kan ju beskriva i ord som i en bok ungefär, så att andra kan läsa hur du känner, och kanske någon känner igen sig i det du skriver.
-En bok? Kan man bli rik då?
- Ja om någon vill köpa den kan du tjäna pengar.
- Ja det ska jag göra, sa hon. kan jag börja imorgon?
-Javisst. sa jag. absolut.
Framför mig log hon illmarigt, detta skimrande barn, endast tio år och fullfjädrad kapitalist.