Poeten, när poesin väckts till liv:

från min inre kammare bankar fången
ikväll är frigivningen nära
fången skakar
               skaver nerver
syns det?

från alla väggar blir jag överröst
      så här, SÅ HÄR
                              har jag aldrig förut känt min röst!

på den motsatta väggen hänger den
den, där ljuset tycks röra sig i ögonblicket
ljuset som jag inte flyr och Du är fortfarande ansiktslös

bara här
och nu
och alltid
               vill jag vara!

jag har tagit den i besittning nu -
den scharlakansröda
och jag är redo att betala för konsten!

satserna bryts ner till morfem
och i ivern fastnar benen i halsen
jag snubblar till
men återfinner balansen

och ni som ser en hyperbol och inte bara mig, MIG:
- Ni kände mig bara när jag var översekulariserad.