ett trasigt skiffer

 en dröm i midsommarkrans

all smärta som aldrig fanns

fast du skrev den med blod

på mitt natttygsbord

 den etsade sig in

men du bara log

flyktade i en dimma

blev en blues

av sommarmogen asfalt

men mina änglar

ni lämnade inte trots allt

de höll fast

ändå dog mitt liv och

ditt barns

blir aldrig mer

för du

tog det sista steget

döden

som blev en

avgrund  en

förintande

verklighet

om du bara visste

hur länge

jag hatade dig och

hur länge ett barn kan sakna

en evighet