"Jag älskar inte dig" sa du avmätt,
och lämnade omgående salongen.
Det var höst, och min dyra efterätt,
spydde jag upp på balkongen.

Natten var mörk, och vinden vit,
och restaurangens gäster var så stela.
Tanken på självmord hade hunnit en bit
fram tills dess att orkestern började spela.

Där stod jag själv, i blinkande ljus,
med en drinkpinne i munnen.
I högklackade skor och uppknäppt blus,
utan några slantar till önskebrunnen.

Men va fan, tänkte jag och gjorde en piruett
"Man får väl se till att vindarna vänder"
Jag förlorde en man samt en efterätt
och det är nog sånt som händer!

Den natten blev jag full, vilket var helt okej,
för klockan ett var jag den sista gästen.
Och jag antar att det var en bekräftelse "grej" i mig
som fick mig att ligga med hela orkestern!!