Publicerad 2009-03-17 18:04 av Miss Mod




Tankar om tystnad och svek

 

 

Ingen kunde spä ut,

deras förtvivlan.

 

Hon stod som fastvuxen,

i sin egen korkmatta.

 

Barnen satt fastklistrade,

i fönsterkarmarna.

 

Husen, stod döda,

runt ödelagda lekplatser.

 

Tysta brev,

tysta uppmaningar,

tysta åsikter

tysta sjukdommar

 

Outhärdlig tystnad,

som delades av miljontals.

 

Det tysta hatet, skrattar,

det tysta skrattet, hatar.

 

Dessa ögonblick av hopp,

innan de trycktes ner mot gatorna,

för att vara tysta.

 

När känslan inte,

kommer ut ur magen.

 

När gråten inte,

kommer ut ur halsen.

 

Vad hade hänt om tystnaden brustit?

 

Vad hade hänt om tårar börjat klirra?

 

Det största sveket,

var,

att hon aldrig sa någonting!!

 

 

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Miss Mod med Poeter.se id #25938 innehar upphovsrätten