jag lärde aldrig känna dig
tog aldrig reda på ditt namn
eller var ifrån du kom

men du tog på mitt innersta

du satt lätt framåtböjd
koncentrerad på det du läste
en hårslinga hängde över dina ögon
din hand låg under hakan som stöd

mitt jag rörde sig runt din aura 

i dina tysta andetag och från det
att du vände blad i boken,
till det att du tittade upp i taket
iakttog jag dig

min tanke försökte nå din

du tog ett djupt andetag,
lyfte blicken och tittade dig omkring
du hittade mina ögon och log

jag sjönk in i dig

jag kände ett sammanhang, i det stora,
då två främmande drogs till varandra
där du var den som satt i båten 
medan jag gungade på vågorna

du fick mig att känna mig levande

det var ingen vanlig flirt
som mellan man och kvinna
denna känsla spred sig mer
som att du var jag och jag var du

känslor gick i takt med våra hjärtslag

ingen av oss sa någonting
vi satt kvar där vi var, på var sitt håll
våra ögon talade och vi möttes där
i dess olika skiftningar

något bländade oss

i rummets känsliga atmosfär tickade sekunderna
du drog bort din blick från min
tittade på klockan, slog igen boken
och reste dig upp för att gå

våra ögon möttes en sista gång

då du gick förbi mig, föll allt över mig
och det var så mycket jag hade velat fråga
men vissa möten med en okänd
lägger sig i sin egen mening och förblir obesvarade

vår chans gick oss förbi