Vi gav varandra löften



Till skratt målade vi upp hur vackert våra liv skulle formas



Varje morgon var som att vakna till ännu en dröm av det ljuvliga och såg fram emot att fortsätta måla



Närmade oss dagen då vi skulle öppna varandras ögon till glädjen som med sitt ljus lyste upp natten och torkade upp alla mardrömmar och fösa undan dåtiden



Blicken som fängslade mig där min innehöll dig fastetsad så vacker



Då dagen kom där du vände blad i din bok



När inga skratt längre hördes



Målningarna torkade och tappade sin lyster



Där raderna innehåll mest dåtid och ingen om ljuset och glädjen till våra löften



Vart tog du vägen..