Matte och jag

vi förstår varandra.

Hon vet vad jag vill

men ibland så ställer hon

till det lite grand.

Hon är inte så van

att prata med någon

annan än mig här hemma.

Det är ju hon och jag

varendaste dag.

På sportlovet

var min husse

på besök.

det är mattes son.

men han kan inte ta

hand om mig just nu

och det är nog tur för

matte det.

Vet ärligt talat

inte om hon skulle

klara sig utan mig,

Matte och jag

vi gillar banan

och hon är så hygglig

att hon alltid delar den

med mig.

Hon sitter och språkar

en dag med husse i köket,

ätandes på sin banan

och jag ligger där vid hennes

fötter och väntar på min

bit som alltid är den sista.

Så får jag se att hon

plötsligt ställer sig upp,

tittar på husse knäpper

med fingrarna, räcker

fram bananen och säger

till honom: här.

Och ve och fasa

hon ger bananen

till honom.

Jag tittar bestört

och reser mig upp

och husse han reser sig

också upp och säger:

men mamma vad gör du?

Så brister de båda

ut i ett gapskratt

och jag måste skälla

för att de skall förstå

att bananen den är min.

Tur att hon har mig

som kan skälla till.

annars vet man inte

hur det hade gått.

© Eva Langrath 2009