När de stora mästerverken,

flyttar in i de vanliga,

vardagsrummen..

står husen,

blossande röda,

ser generat på,

när skådespelarna springer ut,

avklädda, nakna.

Ridåerna har gått ner,

manusen är sönderlästa,

finns inga lediga roller.

Svar, med färdiga fraser,

invanda formuleringar,

utan överraskningar.

Repetitionerna utspelas,

i relationerna.

Regissören klipper ut en bit luft.

Det handlar inte om utanförskap,

för då skulle något vara innanför,

men därinne är det tomt.

Det handlar om att vara levande,

på de premisser man har.

På de premisser man fått…