väl inne i drömmen märkte jag inget underligt med honom.


såg bara honom som ovanligt tyst för sin presonlighet.


när vi väl skulle gå ut i vinterna kyla.


skulle jag klä på honom, klä honom varmt.


Mössan skulle täcka hjässan.


Då såg jag hans avskurna huvud.


Halva hjärnan blottades och var ca 1 dm från mitt ansikte.


Nu förstod jag hans tystnad.


Mössan fastnade i hjärnan, jag försökte få av den, men


blodet hade klibbat sig fast i den.


Modern kom in och tog honom.


Adjö lobotimerade sorgsna Man.