En torkad ros

slår i stället

för hjärtat i bröstet


Du går över berget

och

jag går genom älvdalen


Jag ser i drömmen

vårt avsked


Vem har hört mig skratta,

Vem har hört mig gråta ...


Skuggan,

kroppens sorgdräkt

är min nu


och


bara den släckta själen

hörs i vinden