Hennes rum var mörkt,

hennes sång var för trång.

Annars var det lugnt.

Hon gick ut och lade sig i ett solsnår,

andades,

rullade ihop sig till en boll.

Tillåt henne

samla sig,

minnas sin historia.

Hennes sång,

vaggas fram,

genom tiderna.

En tårspillra,

rullade nedför hennes kind.

Sjöngs under påverkan.

Sjöngs under inverkan.

Sjöngs osynligt.

Hon behöver samla sig,

minnas sin historia.

En pannrynka skymtas,

under hårfästet.

Hon ber om,

att få rena sin sång,

två sina toner,

utan förklaringar.