Publicerad 2009-04-15 16:33 av Miss Mod




Kärleken gick vilse

 

 

och knackade på fel dörr.

 

Sundströms i backen,

fick en dotter.

 

Ett liv ställdes framför henne,

varsågod flicka lilla.

 

Endast en tunn hinna,

skiljer oss från varandra.

 

Hennes ögon rymde en kärlek,

stor som hela universum.

 

Deras obegripliga skratt,

och deras avmätta handslag,

gjorde till slut,

slut på hennes barndom.

 

Den hårda skarpa rösten,

passade inte,

den mjuka lilla kroppen.

 

Samlade ihop sina drag i ansiktet

och andades ut.

 

Allting sägs alltid,

bero på något annat,

inget är som det är..

kan det verkligen vara så?

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Miss Mod med Poeter.se id #25938 innehar upphovsrätten