Jag blev uppsagd idag
av en son med ilandsstress.



Själv blev han uppsagd som son i måndags
av en pappa med problemlösningspress.



Hårt, att höra en son odlad i min mage
prata med okänd psykolog om att flytta till okänd familj.



Livet smakar nu som hundbajs i munnen
och långt ifrån idyllisk familjevanilj.



Jag hoppas att han klarar sig igenom turbolensens
berg o dalbana med ny-nykter anda.



Tills dess kan jag bara hålla tummarna
och hoppas att fallskärmen fälls ut när han tillbaks i livet landa.