du har förberett

när jag kommer

trasor, skrapor

och hinkar till vattnet

när jag var liten

hjälpte du mig

och nu hjälper jag dig

vi börjar med kaffe,

skinka och ost har du köpt

bara för min skull

vatten i hinken

trasan i handen

sakta runt, runt

i cirklar mot rutan

skrapans gnissel

torkar mot duk

käppen mot

golvet du står

så intill

berättar om

kråkboet utanför,

det till höger är nytt

du har studerat i vinter

genom köksfönstret

byggets olika etapper

och varje dag

tar du käppen i trappen

för att gå ut och

ge dina kråkvänner mat

instruerar om gardiner

du kommer väl ihåg att

skriva på lappen

käppen i en hand

och blommor i den

andra så plockar

du rent i nästa

fönster åt mig

tvättar sakta

ser ut

man med rullator provar

portkod gång på gång

vid huset på andra

sidan gatan

vid gräsmattan

där vi som barn

lekte cirkus

otäckt var det

att stå på händer

och aldrig blev

jag tillräckligt bra

nu hittar han koden

mannen med rullatorn

och porten öppnas till slut

klarar du dig själv

frågar du när jag

balanserar med gardinstång

på trappstegen

jag står på mitten

så går det bra

(vill inte att du

klättrar)

tänker att förr

blev jag irriterad

på dig, kände mig

kontrollerad av

dina frågor

för putsa fönster

kan jag väl  i alla fall göra

tänkte inte på

att det är det du har

kvar: kunskap att förmedla

när kroppen inte längre

orkar göra allt som du önskar och vill

nu lyssnar jag och

vi tar allt på ditt sätt och

i ditt tempo, för ingen vet

hur länge till.

© Eva Langrath