Oftast var natten

vemodets flytande hav

där sköra blommor flöt drömmande

förbi solens glittrande stränder

Tiden oändlig som morgondaggs pärlor

alltid genomskinligt klara och sanna

molnen strandade på envishetens flotte

sorglöst gungande tillsammans

Vi så ensamt påklädda dagen

tillsammans bland besökande turister

från främmande okända årstider

iförda nyfikenhetens röda mantel