De bor så långsamt här

ingen takt i deras mänskliga atmosfär

knappt stilla, knappt lugnt

tråkigheten som sänker sig över dess grå fasader

ingen förort, ingen stad

bara iskalla vinterbad

och ingen känsla hänger kvar

när jag går därifrån

långsamt med frusna lår 

drar ner mössan över de slutna ögonlocken

försvinner inåt

där det ljusnar