grådassiga vinterdagar
paniken stiger i flickans sköra kropp

hon pressar sig hårt mot väggen, försöker skrika
men det enda som hörs är hulkningar från hennes våldsamma gråt

hon vill bort, till ett ställe vackrare än paradiset, där ondska och
hårda ord inte existerar och hon slipper gå med rädsla i kroppen

men det är dit hon kommer komma nu, när hon tar sitt sista andetag