Som den gången när du spelade den låten du skrivit.
Den jag trodde handlade om oss.
När jag gick ut ur rummet för att inte visa dig att jag grät.
Så ser jag dig nu,
sittandes i min soffa, spelandes på min gitarr
Den som du får stämma varje gång för ingen annan spelar på den och jag kan inte
När du väntar brukar du spela
Väntar på mig
Väntar medan jag sätter upp håret, provar bruna klänningar och blå jeans eller pratar i telefonen.
Aldrig skyndar du på.
Väntar och spelar någon av dina texter.
Tills min maskara rinner och du måste sluta
Och jag får börja om igen
Och du får vänta
Och spela en annan låt, en som får mig att skratta istället
Men dom har du inte lika många av
Därför måste vi strax Gå.