kvällarna flyter ihop
blir till ett
undertiden tränger sig vårsolen in mellan persiennerna

pockar på uppmärksamhet
lockar
ropar kom ut

aldrig känns frånvaron av tvåsamhet som störst
inte ens storhelgerna är värre
möjligtvis midsommar
symbolen för fruktsamhet

kärlek
närhet
gemenskap

självömkan har fångat mig i sina klor
på något sätt självvalt
då jag drar mig undan gemenskapen
väntar

bjuden på grillkväll
parmiddag med sällskapsspel och vin
känslan av ensamhet ökar

men känslan finns inuti
känslor kan man stå över
ersätta det med annat
som tomhet

åtminstone för en stund
innan man lyfter sig i kragen
aktiverar sig med sånt som fyller en med inspiration

för man kan rikta in tankarna
välja att se det goda
om man vill






börjar bli less på gnället nu

snart ska jag packa