vaknar med stängda ögon
med den vanliga känslan
vet inte vad det är
men den fortsätter att vänslas

jag kan ej erinra
om det är nåt jag drömt
men känslan stannar kvar
likt ekon från min sömn

fruktan oro ensamhet
djupt inuti mitt bröst
mörka mörka färger
längtan efter tröst

villrådighet och frågor
behovet av en hand
små små skärvor
från andra sidans land

jag öppnar mina ögon
ser mig lugnt omkring
tillbaka i en verklighet
som betyder ingenting

skakar på mitt huvud
trycker undan allt jag kan
andas tungt och djupt
glömmer det som fanns

en ny dag är här
låt oss fortsätta spelet

det är lättare så

än att bara medge