molnen de seglar
likt skepp på ett hav
där vinden är vågor
som för dem åstad

den stora vita ångan
är väldigt lik oss människor
som inte bryr sig om
det som sker på jord

ty alla är vi vind
som blåser för vi måste
rör oss över jorden
likt en fåfäng form av åska

somliga får kämpa
för att inte blåsa bort
medan vissa kan glida
på västerlandets våg

ty allas stackars himmel
är likt framtiden vår
överhängande hypnotisk
men alltid lika grå

var det hela börjar
vet vi intet om
ty där slutet det tar vid
börjar allting om

ty både fjärilens vingslag
och lidandets rop
är en del av samma bris

i livets leda loop