det silverblå ljuset
klär dig gnistrande
du blänker och skimrar
likt såpbubblor och kristall

men du är blott en måne
en kall kall sten
men som likt ett svart hål
drar oss till dig

för när du väl har ljus att tillgå
bleknar allt och alla andra
du sväljer obönhörligen oss
och lämnar oss tysta kvar

många avundas ditt sken
för ack så vacker du är att beskåda

men lika sorglig att betänka

ty du intet är allena
du behöver andras ljus
för att kunna skina

jag förstår att du ej vill vara ensam
ty då ser du knappt dig själv

stackars lilla måne

som intet är allena..