vidunder vidunder
ge mig en sekund

existensens vålnad

jag ser er skära slöja
ni som talar när jag andas
ni som andas när jag drömmer

ni vill lätta härifrån
som om livet inte räknas
ni vill ut i universum
till barn som inte åldras

kan ni inte stanna här
vi har ännu inte möts
vi kan dricka mina känslor
tala havets språk

jag känner himlens vingar

likt ett löfte från ett träd
som smeker mig och lyssnar
men ständigt vill åstad

varför lämna denna jord
vår enkla lilla boning
jag har all tid i världen
ni får gärna komma in

om ni känner blygsel
bär då er vita mask
det är ändå så jag känner er
likt blommor under jord

ni behöver inte knacka

jag tänker på er ständigt

ni kommer veta vem jag är

där jag sitter i mitt fönster