och kommer närmare

ju mera vi försvinner

ju mindre plats tar vi

vi drar oss tillbaka

och samlar ihop vår tid

vi känner av vårt ansvar

utan att ge upp

vi försöker hitta lösningar

som ger vårt liv

en chans

vi sprider ingen oro

och vi hämtar ingen hämnd

vi gör allt det

som vi förmår

men vi tror att vi gör fel

uyrymmet begränsas

av det vi tror vi ska

himlarna ramlar

ner över våra liv

solarna bränner

bort tankar om hysteri

vi lastar våra kärror

med det som rymms däri

vi hanterar vår förtvivlan

i ensamhet och sorg

men vi vägrar att förtvinas

för någon annans skull

för vi tar vårt sanna ansvar

vi tar tag i våra liv….

för vi är faktiskt människor

och vi har vår egen tid!