Röda Ikea-mattan
fläckas brun
av mitt smutsiga blod
påtänt liv
det gör ont
stäng av mig

utbuktande ögon
stirrar på handen
som mekaniskt hackar
gapande mönster
på benens urgröpta
skelett

missfoster föll
missfall i toaletten
upprepning
jag bedövar mig
på välkända sätt
gulkletig pulverluft
tills kroppen domnar
och läpparna smeks blå

jag sluter upp
med ett ensamt folk
överallt trötta ögon
färden går långsamt
för vissa för fort
när vi gräver neråt