Skjuter ut baktaktens längtan till att

erövra egoismens imperium .

Hugger mig fram bland plastfigurers sneda leenden.

Sparkar mig fram med de välsignade orden.

Slår hatten av överhetens oförståelse.

Ingen kan förbjuda mina tankar,

De är oövervinnliga inuti mitt trygga skal.

Så tryggt att det blir förtryckt.

Ge mig hammaren,

Låt mig befria mina stavelser.

Se mig som jag är...

Eller blir jag farlig då?