Midsommaraftonens natt är kort
tankarna yra och tumla
sedan försvinna de hastigt bort
lämna poeten att rumla

whiskeyn må vara förfärligt god
kunde dock godare vara
om jag ej sutte lik gammal stod
sluppe all ensamhet bara

det är ej sillen i dill jag trår
sådant för skalden är lappri
men i gemenskap man stundom mår
bättre än ensam, dock à pri-

ori är Musan min trogna vän
ådran hon härligen fyller
just när den slammat som mest igen
livet hon lågskränt förgyller...