Vid stupet står jag, ingen ser mig
vet inte om hjärtat slår mer
mörker så långt jag ser
vågar inte känna efter igen
fysiskt slagen blå och gul
pskykiskt mobbad tills jag bara var ful
känner ingen som är värd mindre
tycker inte jag är värdig detta liv
som alla andra ser att jag inte lever
det jag gör eller inte gör..ont
funderar på om jag skall hoppa eller använda kniv.