hör nattfernissan brytas
med ett sista jämmer
ett stilla våldsamt dödsryck
mig kvar i trängtan lämnar

hör vibrationer ifrån jorden
magmans melodi
rymdens sälla toner
allt i massiv harmoni

i mörker allt är vackert
även du och jag
vi bävar inför dagen
som gör konturen mindre vag

jag hör trädens stråkar spela
blomman sjunga längtan
när jag och månen suckar
och döda stjärnor blänker

tills plötsligt det blir tyst
allting stannar till
stormens öga blundar
och livet det står still

mörkrets stund är över
något annat nu tar vid
morgon exploderar
till det som dag ska bli

den hungriga horisonten
med det gyllene skenet
belyser ånyo smutsen
i den skuggbeklädda världen