för jag har sett gryning i tidig timma
mot trä och lera
mot en vakenhet som ingen annan känner till

du höll min hand hårt
jag höll en tanke  vid liv

om sista gången jag reste med röda trådar

och om hur vägen hemåt fortfarande leder uppåt
trots att stegen inte längre är
tomma av saknad
fyllda av längtan