Epoker i en kakburk (innan min enda drivkraft var tillbakahållna minnen)
Och vi gjorde fortfarande
sugmärken på varandra
ett subtilare sätt
att markera revir
alkohol och man trodde
att man kunde spela vinglig
efter en delad trefemma
men allt gick väl
för hon fick sin första kyss
bakom gungorna i Trägårn
livet gav mig lite och jag ville ha mera
min jord har inte slutat rotera
Så vi brände nerför Hjälmsäter
följde med strömmen men sparkade
sönder normer
du var modig och jag var feg
försökta fylla i dina fotspår
med kajal
men jag var alltid den fula och blyga
bredvid dig
du var erfaren
och illa medfaren
och flimrande bilder av hur jag
inte har skor i regnet
skriker och faller i ett tistelsnår
skriver hemgjorda texter i en guldfärgad skrivbok
ju deppigare desto bättre
de enda sakerna jag gillade med mig själv
Slet jag ut, spelade över till den gräns
att det blev något
att hata mig för
men jag var för blind av mina fotoskills och noveller
för att se det
Panikångest på en madrass
men inte min, utan mammas
jag var bara fjorton så jag blev rädd
Visste inte hur det kändes än
Jag ville vara kär så jag intalade mig själv att jag var det
det kändes bra tills han inte ville ha mig
då hittade jag ett nytt objekt
min enda fångst var en framväxande tendens
att stamma och rodna
Igenklistrad
som biverkning
efter en tid av alldeles för mycket
självexponering
sanningsmodifering
kroppsfixering
minnen av
mörkermåndag och parasomnier
Rastlöshet
Sömnlöshet
(hemlighet)
Borde vara livrädd
men har alldeles för lång tid kvar
för att inte kunna sakna
allt som var
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Dear Prudence med Poeter.se id #7296 innehar upphovsrätten