Om nätterna i dimmans famn
viskade ett namn
ljudet mot kullerstenar
ljudet av kråkans sång
ännu en gång

ett sprucket whiskyglas
med gistna minnen
en gammal slant mot trädets stam
om nätterna i dimmans famn
viskade ett namn

du speglar ansiktet
i havets spegel
du ler en stund
med tårfyllt leende
om nätterna i dimmans famn

ljudet mot kullerstenar
skratt från fjärran
en stund mot gryningen
och där fattade vi varandras
händer

innan natten blev
en nyfödd dag

sidenrött
var nattens täcke
sidenröd var dimmans bro
sidenrött var kärlekens tyg
så famnade vi varandras händer
innan natten blev en nyfödd dag