Landade på kullen av försiktighetens gräs

Såg trängtans violblå blomklasar slå ut

I första solglittrets värme där frön från

Redbarhetens kapslar virvlande tog mark

Vägen nedanför låg utslagen i sitt marmorglitter

Omärkta fötter hade vandrat i eoner på

Gröna blad visade trädens vaknande med

Sirligt skruvande vändor efter vägrenen

Långt där borta bruset från vattenfallet

Där jag sköljde bort min ängslans oro

Drack av dess fallande molnsky

Till ära för de blå lejonens visdom

Nå dit var jag på väg....