Klär av mig,
naken och hoppas,
att ingen ser.

Känner mig,
både feg,
och modig.

Vill kasta,
min själ,
i havet.

Låta den,
simma... fritt.

Men jag lyckas,
bara svalka,
min kropp.

Min själ,
ligger kvar,
på den heta klippan.

Den fläktar,
för sitt liv.

Solen smälter,
bort den,
som en manet,
på torra land.

Klär av mig,
naken igen,
och hoppas,
att ingen ser.

Kanske havet är
för stort,
för min lilla, lilla själ.

Provar en insjö,
men den är för trång.

Vattnet är grumligt,
och stillastående.

Min själ,
mår illa,
och svimmar.

Klär av mig naken,
en tredje gång,
och bryr mig inte,
om någon ser.

Tar en skopa,
med saltvatten,
och sätter mig stilla,
på bryggan.

Låter vattnet rinna,
över kropp och själ.

Lägger mig på rygg,
och somnar.

Naken.