Varje dag färdas du i en nedförsbacke över blankis i ett fordon som förlades med körförbud minst tre år innan du föddes

Du vet att du kommer att dö av tristess vilken dag som helst

Ditt huvud kommer att sprängas inifrån

Du håller på att bli döv av ditt eget monotona svammel

Din kropp vill bara landa framstupa på den hårda asfalten för att återfå sin känsel

Du är livrädd för att du kommer att bli korkad på grund av bristande hjärnstimulans

Det enda du vill är att blunda så att ännu en innehållslös dag kan förpassas till det förflutna

Du vet knappt varför du ska tjäna pengar för du har ändå aldrig tid att spendera dem och det känns så avlägset att du ska investera dem i något stort när det riktiga livet börjar för du ser ingen framtid i din kristallkula

Ditt självförtroende krymper i takt med din hjärna

Du saknar din älskling konstant och helst av allt skulle du vilja ta hans hand och rymma till skogs för du har haft en underbar semester och du kan väl inte bara acceptera att livet gick från fantastiskt till uruselt på en och en halv vecka...

Kan du...

Eller måste du helt enkelt