Där låg det krossat glas
mot vägens silkessvarta glans
där låg det snövitt kristallglas
mot vägens frostiga täcke

Där låg det minnen
trasiga minnen
sargade minnen
som kanske glömts bort
eller minnen som gömts
i snövita drivor
och sedan när vårens
hand smeker över
kanske då att de åter
tinar

Där låg det krossat glas
mot vägens silkessvarta glans
jag tror jag hörde ett eko
av längtans röst den natten
skratten famnade varandra
ekot smekte som en dimma
genom natten

Där låg det minnen
trasiga minnen
i drivor kanske gömda
men när våren kommer
smeker med sin varma hand
kanske de åter tinar
dina tårar