med munnarna på vid gavel
fladdrar tankarna ut
och evaporerar i evinnerlighet

som att gömma en nyckel
till en olåst dörr
längst ner i fickan

bland ihoprullade tobaksblad och fyra hål

lipar*

i ett försök att fånga
ett irrbloss
genom att sätta en krok i tungan

det sipp r a r u t

men ord är överbetonade
underkomponerade
spända tvärsigenom ögats strängar

brister

medan hennes rosett
rinner ner över ryggen
kysser jag eldflugor
i hennes skrattgropar